It's the truth.
Är det inte ganska sjukt att efter varje förhållande man har haft så känner man ett tomrum, man känner sig lixom ensam, jag menar bara för att man är singel kan man inte vara lycklig då? Måste man ha någon för att kunna vara hel eller är man hel men man vill inte leva ensam ? Det är väldigt konstigt även om man har kommit över någon eller aldrig ens haft känslor så kan man ändå sitta och tänka, är det tryggheten man saknar? Att veta att när man kommer hem så finns han där, att ligga sked och höra att man är älskad? Eller veta att man inte är ensam? När en annan dörr stängs öppnas ju en annan, och allt händer av en mening. För vi alla kommer en dag att träffa en person som vi vet att vi kan stanna hos föralltid, det är bara upp till var och en att inse det och kämpa.
Jag menar jag sitter sjäv med känslor för ett ex över ett år senare, men det är dags att suta sörja nu, man får ta sig i kragen och inse att han var nog inte rätt för en, hur ont det än gör hur mycket man än älskar personen så måste man ju tillslut resa sig och gå därifrån. Du kommer såklart alltid att äska just den där speciella killen/tjejen. Men tilslut så orkar man inte kämpa mer eller sitta och vänta på att just den personen ska komma tillbaka, för antingen så gör han det eller så gör han det inte och i mitt fall inte, så vad har jag då för val? Jo att ta tummen ur röven resa mig upp och gå vidare, jag har hela mitt liv framför mig att krossa andras hjärtan och bli krossad själv, that's just life!
Det gör ont för oss alla men glöm inte att man alltid reser sig igen, förr eller senare.
göteböörg
ouuf är så trött på denna skit staden, uuuh ska bli så jävla gött å flytta härifrån .
fast när det vet ja inte blir la efter gymnasiumet antagligen blööö.
men ja jag har blivit så dålig på att skriva .. kommer inte ihåg hur man gör hehee.
Menmen whatever är på rätt gött humör faktiskt känns redigt skönt. Jobbigt när man är i en jobbig fas och man ba spyr på hela livet, haha kanske beror på att jag har varit ute i 8 helger å söpit skallen av mig och sedan nu har jag bara varit hemma haha...
Iaf på måndag ska jag till stan till min chef och skriva på anställningsavtal och får reda på lön o.s.v.
Sen börjar jag också praktisera på dagis haha, jobb på dagis praktik på dagis, ohh längtar, älskar små barn :D
Fredag i morgon, göööttt blir å gå ut å supa, så vi hörs la antagligen inte förrän på söndag
ja.. haha har inte så mkt mer och skriva för tillfället men vi hööörs antar jag.
va så sexig när ja va 11 ;)
word.
Trots att det har gått så lång tid så undrar jag hur våra liv hade sett ut idag om jag inte hade gått min väg, om jag inte hade valt andra framför dig, eller sårat dig som jag har gjort. Hade vi fortfarande varit tillsammans? Hade vi varit förlovade och lyckliga? Eller hade vi helt enkelt gått åt skilda håll ? Det gör så ont att veta att det var jag som lämnade dig, att det var jag som gick min väg.. Jag minns det som om det vore igår när jag satt på tåget hem för sista gången, hur varje meter längre ifrån dig bara gjorde ondare & ondare. Och att varje dag bara vilja plocka upp telefonen och ringa, eller vänta på att få ett sms ifrån dig. Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för vad jag gjorde imot dig, och jag kommer heller aldrig sluta hoppas om att en vacker dag kommer allting att bli bra. För jag har lärt mig att man aldrig ska sluta hoppas. men en sak måste jag få dig att förstå, att det spelar ingen roll om det går ett år eller 50, jag kommer aldrig att glömma det vi haft. Du är värd allt gott och jag hoppas innerligt att du är lycklig och mår bra.
ja jag vet jag ska sluta skriva massa emotexter och blablabla. Men man måste få skriva av sig ibland Men jag ska bättra miiiig.