michyyy

Jag förstår inte meningen längre,
ja just nu känner jag mig som ett emo,
Jag ser ingen mening i någonting, och det känns som om mitt liv bara rasar framför mina ögon,
hur mycket jag än vill, hur mycket jag än försöker så blir det ändå aldrig som jag vill..
Hur mycket ska en människa orka egentligen?
När ingenting blir som man vill, allt bara går åt helvete
vänner går bakom ens rygg,
allt rasar samman..
Och det värsta av allt är att jag inte kan göra någonting åt att mitt liv ser ut som det gör just nu.
Jag borde vara lycklig. Men ändå är jag inte det,
och det är heller ingen som vet hur jag mår innerst inne.
Så mycket som har hänt,
Så mycket som jag har försökt att bygga upp mitt liv igen,
Nej detta är inget tycksyndommig inlägg, utan jag vill bara skriva av mig..!


Sen finns det en sak jag verkligen inte förstår, som inte har med detta att göra ,
men jag fattar inte jag som alltid ställer upp & finns för mina vänner, sedan hugger mig i ryggen?
Eller snackar skit?
Jag har ALLTID nu när jag blivit äldre tagit hand om mina vänner gjort allt jag har kunnat för dem,
och sen när jag kanske inte orkar någon dag så är jag plötsligt falsk.
men ni kanske inte vet hur jag mår? Hur jag har det? Vad jag går igenom ?
Nej för medans ni har varit så upptagna av att prata om era problem, och jag har suttit och lyssnat, så har det hänt så mycket, men jag har aldrig fått chansen att öppna mig och förklara hur jag verkligen mår.
Alla är bara så jävla själviska. Allt ska alltid bara handla om er.
och när ni läser detta så borde ni nog veta vilka ni är .


Men det finns/fanns en person som jag aldrig någonsin trodde skulle gå bakom min rygg, som jag älskade över hela mitt hjärta, som jag fortfarande gör, Det var också en utav dem väääldigt få jag litade på till 110% ..
Det sårar så jävla mycket att ens bästavän ens allt bara hugger en i ryggen .. Vi grät tsm, vi skrattade tsm, vi delade på allt, haha och då menar jag allt, kläder mat , pengar o.s.v behöver inte skriva ut allt här, Vi var EN tillsammans. Och vi kämpade tillsammans för att inte ge upp.! Och då pratade vi om allt, eller ah du fattar när du läser, kanske inte allt men ah, ...
Men du har ljugit och svikit, och det ända jag sa om dig var nej den människan sviker aldrig, man kan lita på den personen,. För det trodde/visste jag att man kunde göra på dig.
Men efter ett bra tag så har jag nu insett att du är inte den du var..
fast jag kommer ALLTID att älska dig över hela mitt hjärta, och jag hoppas verkligen du någon dag kommer att få må bra, för det är det ända jag vill, att du ska vara lycklig.
Det är synd att våran vänskap slutade som den gjorde, för vi hade planerat så mycket, vår framtid o.s.v.
haha ja... Jag saknar dem kvällarna som vi bara ååååt & åååååååt o kolla film tjöta och ja bara hade det jävligt kul, och jag ska vara ärlig mot dig, jag vet att jag har blivit trött seg och har inte orkat någonting på senaste tiden och att jag har varit tråkig, men jag går igenom en period där jag känner att jag orkar absolut INGENTING. Men jag har verkligen försökt att orka med vissa saker för din skull, men det har helt enkelt inte gått,..
Jag ville så mycket ska du veta, för du var som en syster för mig, hade jag klarat så hade jag gett dig världen, allt, för att få höra de underbara skrattet jag en gång fick höra ifrån dig..!
bara så duvet, jag har verkligen velat få dig lycklig, men jag är inte mer än människa, och alla människor gör fel någon gång, och nej detta är inget hej förlåt mig text, för jag har inte gjort något fel denna gången.!
Men just so u know, du är min lilla mamma mia, och jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra, du var och kommer alltid vara något av de finaste som jag haft i mitt liv. !
Och som sagt mongobarnen, det kommer alltid att vara du&jag, för vi är dom mongonen som andra aldrig någonsin kan bli.
PaulinaViolaStéen ♥