michyyy

Jag vet inte hur jag i ord ska kunna uttrycka allt jag känner och vill ha sagt, jag vet inte heller vart jag ska börja eller sluta, jag går runt nästan varje dag och skyller allt på mig som hände mellan oss, jag går runt och tänker på vad som gick fel, vad gjorde jag, vad gjorde du. Det var ganska längesedan nu men jag kan fortfarande inte glömma och jag kan fortfarande inte fatta vad som gick fel, och det du har skrivit till mig, asså jag finner inga ord, jag visste inte ens hur jag reagerade när jag läste de ja läste, men på något jävla konstigt vänster så tappa jag all sans & balans och mina tårar började att komma fram. Jag vet inte vad det är men jag känner i hela mig att något är fel,

finns mycket jag vill skriva men p.g.a att (vissa personer ) läser min blogg kan jag inte uttrycka mig mer än såhär, jag hade gärna velat, men jag kan inte och jag kan definitivt inte höra av mig till dig! Men jag hoppas du vet vem du är, och jag vill att du ska veta att jag är sjukt ledsen för allt, och jag saknar dig. Vare sig du vill tro de eller ej så gör jag det.

här hör du av dig som om ingenting har hänt, som om allting är bra? , Jag är ärlig och förklarar för dig hur allt ligger till, nej men då ska du bli arg?, vem utav oss är det som ska vara arg på vem egentligen? minns du inte att det var du som knäckte mig? att det var du som sårade mig och där gick jag helt bruten i flera månader trots det hade jag alltid ett leénde på läpparna, jag kämpade mig igenom flera tunga månader och vill du ha ett ärligt och rakt svar? Det var dem värsta månaderna i mitt liv, och tro mig eller ja du vet att jag har gått igenom så jävla mycket men ändå slog detta priset. Mitt liv var meningslöst utan dig, jag söp mig full varenda jävla helg och gjorde mycket dumma saker som jag ångrar idag, för jag klarade inte av verkligheten ville inte ta ett steg utan dig vid min sida. Vet du hur många sömnlösa nätter jag igenom? Vet du ens hur jag mådde? jag gick till skolan gick hem sov, pratade med mamma, gick och sov igen, och på helgerna söp jag skallen av mig, så såg mina dagar ut i flera månader. och än idag dyker du upp i mina tankar. Ja jag saknar det vi hade vilka vi var då, vi gick igenom så mycket tillsammans  jag saknar den du var då och den du var mot mig, hade velat skriva så jävla mycket mer, men jag kan tyvärr inte det för jag finner inga ord längre för mina ord och tårar är slut. Men du har alltid haft din plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha, och som jag sagt sååå många gånger så kommer jag alltid att älska dig som jag gjorde då. Jag saknar att prata med dig, jag saknar din röst och jag saknar den lyckan jag kände med dig, ingen kommer någonsin att ta din plats, och innerst inne så vet du att du alltid kommer vara den finaste människan för mig och jag vet att jag var en väldigt betydelsefull person för dig också, glöm aldrig av det. Och tro mig jag tänker på dig mer än du tror.