michyyy

When I wanted to tell you, I made a misstake, I walked away,

Duvet, det kommer dagar då jag absolut inte känner någonting, absolut ingenting, och dem dagarna känns det också som om du aldrig ens existerat i mitt liv, men så kommer det dagar som denna, då jag saknar dig mer än vad jag någonsin saknat dig förr!
Och just dessa dagar, det är då jag tänker tillbaka, tänker på allt vi delade?, att jag inte tog vara på våra fina stunder, men som sagt, man inser inte vad man har, förrän man förlorat det..
Och det tog mig ett tag att inse vad jag verkligen hade, och vad jag förlorade.
Men jag sa en gång till dig att jag kommer alltid att älska dig, och det står jag för.
Detta är inget ta mig tillbakabrev eller något sådant, men just nu känner jag att jag vill skriva av mig, för jag vet att du läser, (gulligt nog) . Saken e den att jag har klarat mig utan dig, såpass länge nu, men dessa dagar, då jag saknar dig mer än allt annat, dem kommer och går precis när dem vill, och jag har nog inte saknat dig såhär mycket som jag gör nu, på ett väääldigt långt tag,
Men vi gick skilda vägar, pratar inte alls, vi gick lixom vidare, men jag vet ärligt talat inte om jag har gått vidare faktiskt eftersom dessa dagar då jag saknar dig något enormt fortfarande kommer då och då. Men för din skull så försöker jag så gott det går, visst det var jag som gjorde att det tog slut, så jag ska inte sitta här och tycka synd om mig själv, inte någonstans, och jag vill inte heller skriva eller höra av mig till dig heller, så därför får det bli att jag skriver det som ett brev till dig, och jag hoppas att du också förstår att det är dig jag menar..
Jag vet inte ens vad jag ska skriva, men jag vill inte heller sluta att skriva, det finns så mycket du inte vet längre, som jag har velat ringa och berätta, och nätterna när jag ska sova ska vi inte tala om, det känns bara SÅÅÅ tomt, att varken höra din röst eller att kunna ligga och hålla om dig, Vi var inte normala, inte någonstans, vi var rent ut sagt helt sinnesjuka haha.. men det älskade jag, för alla andra dem ska vara så perfekta och blabla, men vi var lixom oss själva, och det var det jag älskade med dig, du var lika barnslig som jag, du var lika sjuk i huvudet som jag, och du låtsades aldrig vara någon du inte är, du var alltid du, vi hittade t.o.m på ord vi sa till varandra? HAHA, jaaadu, det saknar jag, sen var du allt en lika gottegris som jag är, så det var ju bara ett plus i kanten haha (a.. Jag saknar det faktiskt, visst vi hade våra stunder då allt bara var föööörjävligt, och svartsjukan ska vi absolut inte prata om, men det berodde på att ja älskade dig och var så jävla rädd att förlora dig, jag kan sitta här idag och tänka, "varför blev jag sur för en sådan liten sak" ? Varför? jag har tyvärr inte svaret på den frågan.. Men om jag ångrar det? jotack, jag har lidit, och jag har ångrat, men dem säger att man lär sig av sina misstag, men du var alltid så gullig, skulle bädda ner mig i sängen med täcke o allt, du behandlade mig som en prinsessa, när jag hade mensvärk, och det första du gjorde när du kom var att gå in och köpa choklad till mig tihi?, nejdu, sånt glömmer jag INTE.! Jag saknar att bara bli omhållen när jag ska sova, få en morgonpuss, " godmorgon michis" , ja nu borde du förstå vem du är iallafall, men jag bryr mig ärligt talat inte, för det är såhär jag känner just nu, vi delade allt, och du blev en av dem som fick veta allt om mig, du var inte bara en pojkvän, du var också min allra bästavän, mitt allt, och det kommer du alltid att vara, men om du har läst så vet du iallafall att jag fortfarande tänker på dig då & då, och det finns fortfarande så mycket jag vill skriva, men nu får det vara nog, men glöm aldrig att det man en gång har, det finns alltid kvar, och jag saknar dig och allt som fanns en gång.!