michyyy

jag har suttit och stirrat rakt in i dataskärmen och funderat på vad jag ska skriva, men jag finner faktiskt inga ord som passar in just nu. världen jag lever i är komplicerad. finns så myccket jag vill skriva och förklara, me vill heller inte hänga ut någon på bloggen.

Jag vet faktiskt inte vad som har hänt med mitt liv, är det verkligen såhär det ska vara?  Vad vill jag egentligen? Jag har ingen aning om vart jag vill vara i livet, var finns min plats ens? Hur kan mitt liv ha förändrats så mycket på bara 1-2 år? Jag har blivit en helt annan människa. jag orkar knappt inte ens bry mig om människor längre ( jag gör det ) men jag känner hur hela jag skriker låt mig vara. Jag vill inte vara denna person längre, börjat dricka något otroligt mycket? jag menar var tog mammas lilla flicka vägen?, hon som alltid skötte skolan, hon som alltid varit snäll och hon som var imot alkohol? .

Jag är så trött på att rymma ifrån mina problem, jag vill inte tänka på det jag en gång förlorat. vill inte tänka vill inte minnas. Jag måste ta itu mina problem, ta tag i mitt liv. Men vart ska jag börja? HUR ska jag börja? .

det finns två personer jag vet att jag har sårat ända in i själen, betett mig som ett riktigt svin. Jag vill be om ursäkt, men jag kan inte med att lyfta luren, eller skriva till dem, för jag är rädd för svaren, är rädd för att få höra Michaela skyll dig själv. För jag vet att allt jag har gjort är mitt egna fel, det är jag själv som suttit mig i denna sits, när probleme dyker uöpp, rymmer jag, lämnar människor rymmer, och återvänder aldrig.

Jag önska jag kunde snurra tillbaka tiden och göra det jag gjort fel rätt, men nu kan man inte göra det, utan det som hänt har hänt, det som kommer det kommer, man får ta en dag i taget.

Och denna saknaden till vissa personer. den kommer och går men just nu är den enorm. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra, men jag vet en sak och det är att jag måste fortsätta kämpa och aldrig ge upp. För i slutändan kanske allt blir bra ändå?.

Jag vet att du&du kanske sitter och flinar åt denna texten och tänker äntligen fattar hon att hon har gjort fel, och ja det får ni göra. för jag förstår er. och jag vet att jag då&då dyker upp i era tankar och då blir ni antagligen besvikna ledsna och arga. Och jag hoppas att någon dag kommer ni att förlåta mig. Jag vet inte ens om ni vet vilka ni är när ni läser dethär, men jag vet att ni läser.  och båda ni känner mig, och jag har förlorat er båda. dem två som faktiskt betytt allra mest för mig.   Men vad ska man göra lixom? finns ingenting man kan göra, men jag vill iaf tacka er för tiden jag hade med er båda. Har aldrig mått bättre. Men nu är saker och ting som det är. och jag måste helt enkelt ta tag i mitt liv, och det ska jag fanimej göra.

Ja jag får la avsluta min emo text här, men det är skönt att skriva av sig lite, ska ut till mamma nu , ta en cigg och sen gå o lägga mig kanske ringa till emad också, need him.. :( haha.. aja puss hey.

Du är mitt ljus i mörkret lillasyster. Och jag saknar dig något innerligt.....