michyyy

Jag hatar att vara så snäll, jag hatar att jag ALLTID finns för dem som behöver mig, jag hatar att jag har ställt upp för alla mina vänner, för man får då fan ingenting tillbaka, eller jo, man får en kniv rakt i ryggen. Jag hatar att jag förlåter människor om&om&om igen, och blir huggen varje gång. Jag HATAR att jag går och ältar saker att jag tar på mig skulden för allting hela tiden. och jag AVSKYR när någon säger att man är falsk och blablabla och aldrig vill se en igen, men ändå VEMS FUCKING DÖRR ÄR DET NI STÅR UTANFÖR SEN DÅ? jo det är min :) trots att ni har svurit på att aldrig mer återvända. hmmmmm, ja, vilken falsk person jag måste vara då ? ellleeeer ? Jag säger inte att jag är någon ängel, jag är aggressiv jag har humör jag är rak och ärlig och kan låta uppkäftig ibland ja jag vet det, men ni valde ändå att ha mig i erat liv, för den jag är . Ska jag då låtsas vara någon annan? Jag är också jävligt trött på människor som snackar sååå jääävla mycket skit om folk sen när man träffar dem ohhhh älskling fan vad jag saknar dig blablabla , man ba HALLÅ? snälla vi är inte 12 längre.  Jag vet inte huuuuur ni människor orkar? Det är också väldigt konstigt att jag alltid har fått höra av mina vänner/pojkvänner, oohh michaela du är de bästa som hänt mig, dig kan man lita på, och du vågar stå för det du tycker, men skenet kan bedra som dem säger. På två röda sekunder så är jag helt plötsligt, hora, falsk, fitta, blablabla. Asså jag är så fruktansvärt trött på den här skiten, det folk tydligen inte har lärt sig, det är att ta vara på det dem har, dem slänger iväg allt som ohh ja vet inte vad. Men en sak är säker det finns något heter KARMA bitch'Z  och karma vinner alltid, det borde ju ni veta? (:

sååååååååååååå nu har jag klagat färdigt.