michyyy

Oh, jag hatar när man får den jobbiga känslan av att sakna någon, sakna någon från förr, någon som inte funnits i ditt liv på huur länge som helst, öhh jag har en sån jobbig dag idag. Men som dem säger, om känslor kommer tillbaka så försvann dem aldrig, jag tror fan jag är dum i huvudet, ja det är jag ja är så fucking jävla dum.

Problemet med mig är (när det gäller kärlek) Jag är så förbannat jävla rädd för att bli sårad så jag väljer fel hela tiden, jag lurar mig själv till att älska en kille som jag inte ens bryr mig ett skit om? För jag vet ju vad mitt hjärta är någon annan stans, och där har det varit hur länge som helst, och kommer troligen alltid att vara också, men bara för att jag är den idioten jag är så valde jag andra framför killen jag älska mer än allt annat på denna jord? Visst fick en mig att må bra o.s.v. men i slutändan så är det fortfarande den andra? Asså varför är man så jävla rädd hela tiden, eller iaf jag, jag har insett nu, över ett fucking år senare att jag har valt fel hela tiden, jag har inte ens älskat någon annan? asså ohh vet inte ens vad jag ska skriva, ni fattar säkert inte ens vad jag skriver för jag fattar själv inte. Men men är tvungen å skriva av mig.