word.
Trots att det har gått så lång tid så undrar jag hur våra liv hade sett ut idag om jag inte hade gått min väg, om jag inte hade valt andra framför dig, eller sårat dig som jag har gjort. Hade vi fortfarande varit tillsammans? Hade vi varit förlovade och lyckliga? Eller hade vi helt enkelt gått åt skilda håll ? Det gör så ont att veta att det var jag som lämnade dig, att det var jag som gick min väg.. Jag minns det som om det vore igår när jag satt på tåget hem för sista gången, hur varje meter längre ifrån dig bara gjorde ondare & ondare. Och att varje dag bara vilja plocka upp telefonen och ringa, eller vänta på att få ett sms ifrån dig. Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för vad jag gjorde imot dig, och jag kommer heller aldrig sluta hoppas om att en vacker dag kommer allting att bli bra. För jag har lärt mig att man aldrig ska sluta hoppas. men en sak måste jag få dig att förstå, att det spelar ingen roll om det går ett år eller 50, jag kommer aldrig att glömma det vi haft. Du är värd allt gott och jag hoppas innerligt att du är lycklig och mår bra.
ja jag vet jag ska sluta skriva massa emotexter och blablabla. Men man måste få skriva av sig ibland Men jag ska bättra miiiig.
