The truth is, I miss you.

Jag vet inte hur jag i ord ska kunna uttrycka allt jag känner och vill ha sagt, jag vet inte heller vart jag ska börja eller sluta, jag går runt nästan varje dag och skyller allt på mig som hände mellan oss, jag går runt och tänker på vad som gick fel, vad gjorde jag, vad gjorde du. Det var ganska längesedan nu men jag kan fortfarande inte glömma och jag kan fortfarande inte fatta vad som gick fel, och det du har skrivit till mig, asså jag finner inga ord, jag visste inte ens hur jag reagerade när jag läste de ja läste, men på något jävla konstigt vänster så tappa jag all sans & balans och mina tårar började att komma fram. Jag vet inte vad det är men jag känner i hela mig att något är fel,
finns mycket jag vill skriva men p.g.a att (vissa personer ) läser min blogg kan jag inte uttrycka mig mer än såhär, jag hade gärna velat, men jag kan inte och jag kan definitivt inte höra av mig till dig! Men jag hoppas du vet vem du är, och jag vill att du ska veta att jag är sjukt ledsen för allt, och jag saknar dig. Vare sig du vill tro de eller ej så gör jag det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0